It feels like home to me

Somethin' in your eyes, makes me wanna lose myself
Makes me wanna lose myself, in your arms
There's somethin' in your voice, makes my heart beat fast
Hope this feeling lasts, the rest of my life

If you knew how lonely my life has been
And how long I've been so alone
And if you knew how I wanted someone to come along
And change my life the way you've done

It feels like home to me, it feels like home to me
It feels like I'm all the way back where I come from
It feels like home to me, it feels like home to me
It feels like I'm all the way back where I belong

A window breaks, down a long, dark street
And a siren wails in the night
But I'm alright, 'cause I have you here with me
And I can almost see, through the dark there is light

Well, if you knew how much this moment means to me
And how long I've waited for your touch
And if you knew how happy you are making me
I never thought that I'd love anyone so much

It feels like home to me, it feels like home to me
It feels like I'm all the way the back where I come from
It feels like home to me, it feels like home to me
It feels like I'm all the way back where I belong
It feels like I'm all the way back where I belong

Tävlar

Jag är med och tävlar om en fin väska till min älskade lilla Thor.Vill så gäärna vinna Petit Royal Blue ☺ 💙

http://emmasblogg.vimedbarn.se/tavling-elodie-details-2/

Lycka!

Jag har mött många motgångar och prövningar, sorger och förluster i mitt liv. Levde en tid med en känsla av att livet svek mig och jag fann ingen känsla av lycka.

Men livet startade om och visade mig vägen till lycka då jag fann min nuvarande kärlek! Tillsammans skapade vi en framtid tillsammans - det finaste vi har. Älskade lilla barn, du kommer sluka mina krafter många gånger!

Men det du och din pappa ger mig är en lycka som gör mig rikast i världen och jag älskar er mer än det finns stjärnor på himlen!

Livet som mamma ..

Mitt liv har bara förändrats till det positiva. Jag växer in i rollen som mamma allt mer och mer och jag lär mig nya saker varje dag. Jag kan erkänna att vara mamma är inte alltid det lättaste, du har inte bara dig själv längre att fokusera på. det spelar ingen roll hur trött du än är, för ändå måste du göra “din plikt” och du själv kommer oftast i sista hand. Men jag har faktiskt fått det att fungera rätt bra. I början hade jag jättehöga krav på mig själv och jag blev så himla besviken på mig själv när inte allt fungerade som det skulle (te.x med amningen och sånt)

Men sen var jag bara tvungen att skaka av mig det och inse att jag försöker så gott jag kan, och jag är så bra jag kan bli. Jag kan inte vara världs bäst från dag 1, man lär sig allt mer och mer och det är inte alltid så enkelt. Jag blev liksom väldigt besviken på mig själv för att jag kände mig trött vissa dagar, jag ville ju vara supermorsan som aldrig blev trött och hade en dans på rosor jämt. Men jag började acceptera att det är inte alltid så enkelt, det är okej att vara trött. Och då blev det lättare att vara bättre. För då fokuserade jag inte på vad alla andra tyckte och tänkte, och på saker som jag misslyckades med (se: tex, amningen) utan jag hade tiden istället att fokusera på dom bra sakerna och göra ännu bättre ifrån mig, jag accepterade att allt är inte perfekt, det är okej att göra fel, vi gör det bättre nästa gång istället!

Ingen vaknar upp och är världens perfektaste mamma dagen man fött barn. Man lär sig fortfarande, och man lär sig hela tiden. För barnet växer ju och blir äldre, och behöver nya saker som du inte känner till. & ibland blir det lite fel. Man har lite kräks på tröjan, är lite stressad, barnet skriker medans man ska hinna med att mata, byta blöja och klä på honom inom loppet av 20 min. Men det är OKEJ. Det är dock skillnad på att vara perfektaste mamman och bästa mamman. Alla är världens bästa mamma för sina barn. Men att alltid göra rätt och aldrig känna sig trött gör inte en till dålig mamma, det gör en till en mamma helt enkelt. Det betyder att man försöker, och det är okej.

Jag är iallafall så otroligt glad att jag valde den här vägen i livet, mitt liv är något värdefullt nu och jag har aldrig varit lyckligare helt enkelt. Min lilla skatt, tänk att jag levde utan dig förut, hur klarade jag det? Du är ju min luft, du är ju mitt allt.

och så kom han äntligen...

Hej.
Tänkte jag skulle berätta om min förlossning och hur allt började. Onsdagen den 16 april märkte jag att jag hade fått lite brunröd flytning. Ringde till förlossningen och de var helt normalt. Hade då gått över 1 dag. Fick de en gång den dagen. Torsdagen ( andra dagen över bf) vaknade jag av att de rann till lite och trodde då de va mina vanliga flytningar. Gick på toa och där va de mer rödbrunt slem på bindan. Blev lite gladare för nu började de äntligen hända saker. Dagen gick och inget mer rött kom. Blev självklart besviken. Men på kvällen var det mera. Klockan 04.00 natten mellan tors - fred började jag känna av små värkar. Låg och klockade dem. Några gjorde inte så ont medans vissa behövde jag andas igenom. Värkarna kom mellan 7-15min. Klockan 6 vaknade Tom av att jag låg och andades i täcket. Han for upp ur sängen "Dags att packa väskan ser jag !" Värkarna kom nu mellan 5-7min. Tog en alvedon men den hjälpte aldrig.. Ringde förlossningen vid 7 men dom ville att jag skulle vänta tills värkarna blev mer kraftfulla.. Vi gick upp och åt frukost, kollade tv. Värkarna var fortfarande mellan 5-7min men gjorde så mkt ondare.. När klockan var 11 tog jag en varm dusch, inte hjälpte den heller.. klockan 12 ringde jag in igen och värkarna va mellan 4min mellanrum då men inte tillräckligt för dom men om jag inte orkade mer fick jag självklart komma in.. försökte stå ut men vid 14 orkade jag inte mer så vi åkte in.
Kom in vid 15 och va öppen 1 cm. Hon kollade mina värkar och bebisen hjärta. Frågade vad jag ville göra, Åka hem eller ta ett varmt bad. Valde självklart ett skönt bad.. Så klockan 16 väl i badet så började jag efter 20 min känna av ett jäkla tryck ner och kände att jag ville trycka på. 1 h i badet hade trycket ökat och fick flytta mig till rummet och la mig på sängen och hon kände och då va jag helt öppen och kunde se huvudet. Trycket blev värre och fick lustgas. Den hjälpte mot att jag inte kände av värkarna men kände av när trycket kom och då tryckte jag lustgasen så hårt mot ansiktet och skrek allt jag kunde. Älskling var ett sånt otroligt bra stöd och höll min hand hela tiden och sa att jag var så duktig. Halv timme låg jag på sängen och krystade och han kom ut 17.30 med ett gallskrik. Det bästa och härligaste skriket jag hört ♡ Både jag och älskling började gråta av lycka när jag fick vår prins på bröstet.

♡ Vår finaste Thor ♡

♡ 3170 g och 49 cm ♡

Efterlängtade bebis!

> Nu ligger jag här i soffan med bara några timmar kvar till bf.. Känns som de var igår jag plussade, helt sjukt att nio månader har passerat. Snart är en liten bebis här med vårt dna, vårt kött o blod. Jag har länge velat ha barn men trodde inte jag kunde bli gravid. Aldrig skyddat mig (vet dumt!) men efter mitt senaste förhållande på ca 4 år o inga barn så var jag säker, - Jag skulle aldrig få bli mamma... Men sen började jag och min älskade Tom, som från början bara var en vän, umgås och vi började falla för varandra och vips sex månader senare var jag gravid.. Sjukt vad livet kan ändras! Jag känner mig extremt lyckosam och längtar till dagen h*n är här. <3 Ska göra allt jag kan för att bli den bästa mamman jag bara kan vara! Åh vad jag längtar efter dig, vårt älskade barn <3 Du är så saknad!

Förlovad !

Den 21 Jan firade vi våran 1års dag och då frågade jag Tom om han ville förlova sig med mig. =)
Fick en kyss och en ja! Så idag fick vi hem våra snygga ringar och jag älskar att bära den !
Ska stolt visa upp den hihi

Igår gjorde vi även en gravid gips mage och satan vad fin den blev. Så himla nöjd med allt just nu.
Nu får bebis bara komma så är jag komplett <3

V.31 <3

Vi ska bli en familj ♥

 Hej.
Mycket har hänt sen jag bloggade sist!
Vi har blivit sambo och allt går jätte bra. Vi trivs så sjukt bra ihop och allt faller på plats :)
För ungefär 14 v sen fick vi reda på att vi ska ha barn! Jag är så lycklig !
Första 7-8 veckorna var såå jävla jobbiga. Mådde illa, hade ont i magen, kunde knappt äta, tappade vikt.. Men för 1,5v sen så slutade jag må illa och ja idag är jag i v.14 och mår jätte bra !

Förra veckan gjorde vi en KUB undersökning (kombinerat ultraljud och blodprov) för att mäta och kolla ifall de finns några chans att barnet kunde få Down syndrom eller andra sjukdomar. Men allt såg så himla bra ut. Den har 1 av 20.000 att bli sjuk och de är en jäääätte bra siffra. Har man över 7 och runt 100 så är de större risk, så de känns så himla skönt att få veta att barnet kommer bli friskt.

Jag längtar så mkt efter att få den stora magen, att känna sparkarna, när den hickar, och sen få höra h*n skrika för första gången

Vi fick även se plutten under KUBEN och jag är kär redan.
♥ Våran lilla älskling ♥

                                    ♥ Barnfödelsen är 10 april 2014 ♥